Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Lågaffektivt bemötande i tandvården

Ett förhållningssätt för att kunna förebygga och hantera ett problemskapande beteende.

Vi på Mun-H-Center har under lång tid samlat kunskap och erfarenhet kring kliniskt omhändertagande av patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).  

När du som tandvårdspersonal träffar barn och ungdomar med NPF diagnoser behöver du vara förberedd och ha kunskap om hur dessa funktionsnedsättningar kan påverka tandvårdssituationen. Lågaffektivt bemötande är ett kompletterande redskap för att förebygga och hantera utmanande beteenden.  

Vårt syfte med denna skrift är att ge dig både en teoretisk grund och praktisk vägledning i mötet med patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. 

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar  

Autismspektrumsyndrom, ADHD, Tourettes syndrom eller en språkstörning är olika exempel på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vid NPF har hjärnan ett annorlunda sätt att arbeta och fungera. Vi kan alla glömma bort en tid att passa eller ha svårt att koncentrera oss någon gång ibland. Det är först när svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället som det handlar om en funktionsnedsättning.   

Personer med NPF har varierande svårigheter med till exempel:  

  • Reglering av uppmärksamhet 
  • Impulskontroll och aktivitetsnivå 
  • Samspelet med andra människor 
  • Inlärning och minne 
  • Att uttrycka sig i tal och skrift 
  • Fin- och grovmotorik 

Dessa symtom kan göra det svårt att borsta tänderna eller att medverka i tandvårdssituationen. Flertalet barn och ungdomar med NPF behöver därför förstärkt förebyggande tandvård. Vill du lära dig mer om tandvård och NPF rekommenderar vi att du läser vårt munvårdsprogram om NPF.

Kanske har du som tandvårdspersonal egen erfarenhet av att besöket med ett barn eller ungdom med NPF inte beter sig så som vi i tandvården hade planerat.  Kanske att det var svårt för patienten att överhuvudtaget komma in på kliniken, in i rummet eller slutade besöket med konflikt och ilska?  

Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som handlar om att förebygga och hantera starka känsloyttringar. Konceptet har introducerats och vidareutvecklats i Sverige av psykolog Bo Heijlskov Elvén, som själv har lång erfarenhet av att arbeta med personer med NPF.  Lågaffektivt bemötande försöker ge verktyg att kunna hantera konflikter utan konfrontation på ett etiskt och försvarbart sätt. Redan i Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga personifierades och beskrevs ett lågaffektivt bemötande fint av drängen Alfred med hans lugna framtoning kontra Emils pappa Anton som för det mesta har en väldigt hög affekt/starkt känsloläge "EEEEEMIL, förgrymmade unge!"

Ett alltför starkt känslopåslag gör att man lätt kan tappa kontrollen över sig själv och hamna i en känsla av kaos. Har omgivningen kunskap om hur känslor ”smittar”, både verbalt och genom kroppsspråk, kan man genom sitt bemötande minska eller avleda ett känsloutbrott och därigenom hjälpa individen att behålla sin självkontroll. Målet är att ”smitta” med sitt lugn och på så sätt kunna avleda en eventuell kaossituation. Man måste alltså ta ansvar både för sitt eget och för mottagarens känsloläge.  

Det är viktigt att hela tandvårdsteamet är medvetna om att känslor smittar och klarar av att reglera och kontrollera sina egna känslolägen. 

Ansvarsprincipen – Den som tar ansvar kan påverka 

För att kunna skapa förändring måste du acceptera och ta eget ansvar och inte tänka att ett problembeteende är individens fel. Utgå istället för vad du kan göra för att påverka situationen. Målet är INTE att ta kontroll över individen utan att individen ska behålla sin självkontroll. Detta uppnås inte i situationer som präglas av dominans och disciplin. Individer som inte koopererar och samarbetar gör detta för att de inte fått chansen att kunna leva upp till våra krav och förväntningar. Genom att anpassa ramarna ges förutsättningar för att kunna kooperera i tandvårdsituationen. Lågaffektivt bemötande handlar om att leda genom samarbete utan att vara auktoritär.

För förtydligande se patientfall Nelly.

Kontrollprincipen- Strategier för att inte göra det värre och svårare

Man måste ha kontroll över sig själv om man ska kunna samarbeta med andra. När barnet uppvisar ett beteende som vi inte önskar brukar vi oftast reagera med att vilja ta kontrollen. Det som händer då är att barnet förlorar sin självkontroll. Barn som förlorar sin självkontroll kan gå upp i affektintensitet *bli väldigt arg* kasta saker mm. Exempel på situationer där barn kan gå upp i affektintensitet är *Vid för högt ställda krav* Att inte förstå, kan innebära frustration * Plötsliga ljud kan störa* Plötslig ändringar i en rutin, mm

Det är vår uppgift att hjälpa dem vi möter att behålla eller återfå sin självkontroll. I behandlingssituationen måste vi säkerställa att barnet får möjlighet att uppleva kontroll *att förstå situationen *att få möjlighet att påverka*att bli lyssnad på. För ju mer självkontroll barnet har över situationen desto bättre samarbete.

För förtydligande se patientfall Lisa.

Kontrollprincipen:

  • Lugn
  • Tydlighet - vad ska vi göra
  • Gå inte i konflikt
  • Avled - Ge och få tydliga alternativ
  • Stopphand – hen signalerar med handen
  • Strukturera i tid – räkna, klocka/ timer
  • Upprepa allt igen 

Principen om affektsmitta och spegelprocesser

Affektsmitta är spegelprocesser, en del av det sociala samspelet där vi människor speglar oss i varandras känslor (muskelspänningar), känslor smittar av sig. Det har också visat sig att vi blir mer känsliga för affektsmitta om vi är stressade. Barn med utvecklingsrelaterade svårigheter har ofta svårt med att skilja på sin egen känsla och den känsla som motparten förmedlar. De tar till sig känslan som om den vore deras egen dvs att om du som behandlare är stressad och irriterad känner motparten av det och det blir en affektsmitta där dessutom mottagaren kan reagera ännu kraftfullare på känslan. Ett dominerande kroppsspråk hos den vuxne ökar upplevelsen av hot och stress samt ökar risken för att individen själv agerar aggressivt. Vi som personal bör vara extra uppmärksamma på våra egna känslor! Vi bör hålla oss lugna och avslappnade även i kaotiska situationer och istället smitta med lugn och trygghet.

För förtydligande se patientfall Liam.

Att tänka på för att undvika problemskapande situationer

Viktigt att förstå i detta sammanhang är att det inte handlar om att sänka kraven i behandlingen utan att anpassa dem så att händelseförloppet blir begripligt för individen. Utgångspunkten är att det är lättare att förstå och följa med på sådant som upplevs begripligt och överblickbart.

Lågaffektivt bemötande

Vi har redan nämnt vikten av att hålla sig själv lugn men man kan också vara mer aktivt lugn. Här är några exempel:

Dominansverktyg

Undvik ”dominansverktyg” som att stirra ut, ställa sig i vägen eller hålla fast. Undvik dominerande ögonkontakt, ett bra sätt är att undvika ögonkontakt längre än tre sekunder och framför allt i kravsituationer. Ögonkontakt ökar affektsmittan. Stå inte rakt framför,  stå hellre lite från sidan. Vi i tandvården har en fördel då våra patienter sitter/ligger i behandlingsstolen och vi sitter på sidan om patienten vilket gör det lättare att kunna samtala utan att ha direkt ögonkontakt om man vill välja detta i kravfyllda situationer

Dämpa dina känslouttryck, prata lugnande dvs prata lugnt utan att höja rösten eller göra dig till. Tänk på ditt kroppsspråk/kroppsposition i relation till barnet. Undvik att markera dig fysiskt och med spända muskler. Det är också bra att sätta sig ner om man märker att barnet är på väg upp i affekt och blir stressad. Försök också känna in relationen mellan barn och medföljare, vägled medföljaren så att de blir ett positivt stöd i behandlingen.

Backa, vänta och återkom

  • Backa, respektera det personliga utrymmet. Om individen är upprörd ta gärna ett steg tillbaka då blir pressen inte lika stor.
  • Vänta och ta tid, stressa inte. Invänta lugn, ge individen tid att få tillbaka sin självkontroll 
  • Återkom, få personen att tänka på annat och avleda. Man kan minska stressen genom att få individen att tänka på något annat.

Sammantaget innebär dessa tre principer:

  • kontrollprincipen
  • ansvarsprincipen
  • principen om affektsmitta

Använder vi detta förhållningssätt har vi en bra utgångspunkt i att lyckas!

Slutsats:

  • Vi som personal ska kunna hantera svåra situationer utan att eskalera dem.
  • Vi ska ha kunskapen att utvärdera varför blev det svårt.
  • Vi ska ha kunskapen att kunna förändra så att det inte händer igen.

Diagnos

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF), Tourette syndrom, OCD.

Kommunikation

Forcerat tal.

Planerat behandling

Inskolning/lågaffektivt bemötande.

Bakgrund

Lisa har under flera år tyckt det varit mycket svårt att gå till tandvården och ofta vägrat att samarbeta så inskolning ska startas.

Vi har ett inledande samtal på telefon med pappa som berättar att Lisa har mkt tics både vokalt och kroppsligt samt att nya tvång kommer succesivt. Ticsen visar sig som intensiva ryckningar i kroppen som kan ta sig i uttryck som sparkar och slag. Lisa säger ofta fula ord samt spottar mycket. Kan även säga många negativa personliga saker till vem som helst tex säga till en person på en buss att tjejen är ful och tjock.

För tillfället är Lisa fixerad vid en rullväska som måste följa med överallt, den öppnas och stängs ständigt.

Lisa har många ritualer med att klä på sig och hon är känslig för olika material. Matsituationen är besvärlig och kosten är ensidig. Hamburgare funkar just nu och endast cola accepteras som dryck.

I samtalet framkom också att mamman är mycket tandvårdsrädd så vi beslutar att det alltid är pappa som medföljer. Då utesluter vi risken att mamma överför sina dåliga erfarenheter (känslosmitta). Viktigt att behandlare och medföljare blir ett team som ger kontinuitet och trygghet.

Som belöning efter varje besök beslutas i samråd med pappa att vi ger en liten present samt att de därefter åker och äter en hamburgare.

Inskolningsplan

Rekommenderar att Pappa och Lisa åker ett par gånger till kliniken och bekantar sig med omgivningen.  När Lisa känner sig trygg med detta bokas en tid för ett första besök.

Pappan tror inte att Lisa vill ha bildstöd, men vi kommer överens om att vi skickar foto på kliniken och behandlaren.

Vi avtalar att första besöket endast är för att hälsa på och träffa behandlaren.

Besök 1

Lisa kommer med sin pappa till kliniken, är högljudd och orolig i väntrummet, slänger och drar med sin rullväska, stöter i alla möbler och tidningsställ så tidningar faller ned.

Behandlaren dyker snabbt upp och Lisa spottar på henne.  Situationen gör att behandlaren blir överrumplad och tappar fattningen. Höjer rösten och säger bestämt till Lisa sluta släng runt med väskan och skrik inte, du stör och du får absolut inte spotta på mig, fy vad äckligt.

Pappa föser in Lisa i behandlingsrummet. Lisa blir stressad och orolig, försöker ta sig ut ur behandlingsrummet, behandlaren ställer sig i vägen, säger till på skarpen att hon skall lyssna och lugna ner sig.

I frustation rusar Lisa ut ur behandlingsrummet och ut ur kliniken. Lisa försvinner upprört ner för gatan och pappa får springa efter.

Utvärdering - Hur kunde man agerat annorlunda med lågaffektivt bemötande?

Bra om man har bestämt om behandlaren skall möta upp i väntrummet eller avvakta en stund tills Lisa känt in atmosfären.

Behandlaren går upp i affekt pga Lisas beteende (affektsmitta). Det är viktigt för behandlaren att ha koll på sina egna affekter och i stället smitta med sitt lugn.  Lisas beteende kan vara en strategi för henne att inte tappa sin självkontroll. Därför bör behandlaren ignorera hennes uppträdande.

Situationen är alldeles för kravfylld så Lisa tappar sin självkontroll vilket är grunden för att kunna samarbeta. Behandlaren borde ha läst av situationen, backat, inväntat och återkommit när situationen lugnat ner sig (kontrollprincipen). Önskvärt är att leda genom samarbete istället för att vara auktoritär

Efter behandlarens reflektion av besöket kontaktas pappan som kompletterar med sin och Lisas upplevelse, vad som hände och hur Lisa reagerat efteråt.

Därefter lägger de tillsammans upp en strategi inför kommande besök.  

Besök 2

Lisa kommer med sin pappa till kliniken en sen eftermiddag då kliniken inte har annan patientverksamhet. Behandlaren möter upp i entrén utanför och alla går tillsammans till väntrummet.

Pappa och behandlaren sätter sig i soffan och småpratar och låter Lisa få den tid hon behöver för att komma till ro.

Lisa är hela tiden mycket orolig ticsar både kroppsligt och verbalt. Spottar och säger svärord.

Detta ignoreras hela tiden av behandlaren och pappa.

Lisa går snabbt och intensivt fram och tillbaka med sin stora rullväska, drar, slänger och kör på möbler, öppnar och stänger väskan i omgångar. Viftar och sparkar samt spottar. Behandlaren har förberett sig med ett visir.

Efter en stund har Lisa lugnat sig och vill visa behandlaren vad som finns i väskan. Behandlaren visar först då sig intresserad av vad Lisa håller på med, tillsammans tittar de på sakerna i väskan. Lisa är glad över att visa sina saker men spottar på behandlaren och säger förlåt. När Lisa är redo går de in i behandlingsrummet och tittar runt, behandlaren visar lampa och hur stolen kan åka upp och ner och frågar Lisa om hon vill pröva och Lisa testar detta och spottar på golvet.

Behandlaren berömmer Lisa för dagens besök och lämnar en lite present som de tillsammans lägger i rullväskan.

Lisa lämnar kliniken glad och nöjd, pappa har lovat att som belöning åka och äta en hamburgare.

Besök 3

Lisa kommer med pappa. Behandlaren har satt upp gott om tid och är lugn. Hen möter upp Lisa i väntrummet. Lisa utför samma ritualer som vid förra besöket.

Efter en stund går de tillsammans in i behandlingsrummet, där får Lisa känna in miljön, höja och sänka behandlingsstolen. Lisa sätter sig och får en tangel att hålla i som ger en lugnande effekt, en tyngdkudde över bröstkorgen (dämpar de kroppsliga ticsen) samt en mugg att spotta i.

Genom detta bemötande och dessa verktyg får Lisa både kroppskontroll och en möjlighet till självkontroll.

Efter mycket beröm och belöning lämnar Lisa kliniken nöjd och glad.

Kommande besök

Upprepas på samma sätt och moment läggs till succesivt, uthålligheten i behandlingssituationen ökar för varje gång. Ticsen blir färre och mindre intensiva, spottandet avtar i omfattning med hjälp av hjälpmedlen vi introducerat.

Diagnos

Neuropsykiatrisk funktionsnedsätting (NPF), Autism, ADHD

Kommunikation

Verbal, pratar fort och högt. Talet blir osammanhängande. Alternativ, Kompletterande Kommunikation (AKK).

Planerat behandling

Inskolning/lågaffektivt bemötande.

Bakgrund

Vid föräldrar samtal över telefon berättar mamma att nya vårdkontakter generellt är svårt för Liam. Han pratar ofta fort och högt och detta gör att talet kan uppfattas som osammanhängande.

Mamman beskriver Liam som en mycket rastlös och ivrig pojke som har svårt att vara still samt svårt med inre tal och tänkande och agerar mycket på impuls.

Som belöning efter varje besök beslutas i samråd med mamma att Liam får välja något i vår presentlåda samt får ökad skärmtid hemma.

Inskolningsplan

Besöken på kliniken skall vara korta och kompletteras med ett detaljerat bildstöd.

Besök 1

Liam kommer till kliniken med sin mamma innan utsatt tid. Det visar sig också att behandlaren är försenad. Detta sammantaget gör att Liam får vänta alldeles för länge.

Liam blir högljudd och uttråkad i väntrummet, och blir mycket arg på sin mamma som försöker lugna honom. Behandlaren kommer med andan i halsen och välkomnar Liam in på behandlingsrummet, smittar med sin stress (affektsmitta).

Liam springer runt, drar i lådor och öppnar skåp samtidigt ställer Liam många frågor om vad sakerna är till för. Behandlaren försöker svara på frågorna men hinner inte med. Liam frågar upprepade gånger vad som skall hända samt slänger ner bildstödet som sitter på anslagstavlan.

Liam sätter sig till slut i behandlingsstolen och behandlaren ber honom ta av sig kepsen. Liam vägrar! Behandlaren förklarar att det är viktigt att Liam tar av sig kepsen så att man kan se honom i ögonen och att kepsen är i vägen för behandlingen. När Liam fortsatt vägrar försöker behandlaren handgripligen ta av honom kepsen dock utan att lyckas då han snabbt viker undan.

Liam vägrar konsekvent och behandlaren tappar tålamodet och säger till honom att skärpa sig och titta behandlaren i ögonen medan hen pratar med honom!

Stämningen i behandlingsrummet eskalerar och irritationen stiger hos dem båda. Liam har nu fått nog och tar ansats för att lämna rummet. Mamma försöker lugna honom men situationen är nu ohållbar. Mamma och Liam lämnar kliniken.

Utvärdering - hur kunde man agerat annorlunda med lågaffektivt bemötande

Viktigt att hålla tiden då väntan är ett stressmoment som skapar oro, ångest, aggressivitet och frustration. Detta gör att förtroende och tillit skadas. Kepsen är ett hjälpmedel för Liam, den skärmar av intryck och ger trygghet.  

Då Liam kom in i behandlingsrummet var situationen redan stressad och uppjagad. Detta gjorde Liam orolig och ledde till att han inte kände att han hade kontroll över vad som förväntades av honom. Vilket resulterade i att han inte längre kunde samarbeta.

Här kunde behandlaren använt sig av kontrollprincipen, olika strategier för att inte göra situationen värre eller svårare. Barn med utvecklingsrelaterade svårigheter springer oftare än andra iväg i svåra situationer då de tappar sin egen självkontroll. Bekräfta istället Liams känsla genom att prata lugnade och säga - jag ser att du är upprörd, det här blev inte som du hade tänkt dig.

Behandlaren skall inte dominera genom att bli bestämd i röstläge, kroppsspråk eller ansiktsuttryck. Ställ inga ultimatum, pressa inte, se till att personen alltid har en utväg. Försök se situationen ur den andres perspektiv/synvända. 

Behandlaren bör ta ett steg tillbaka och föreslå en paus för att lugna det akuta läget och återkomma. (Backa, vänta, återkom). Genom att agera på detta sätt anpassar vi kraven.

Efter behandlarens reflektion av besöket kontaktas mamman som kompletterar med sin och Liams upplevelse.

Liam och mamma kom för tidigt och behandlaren var försenad. Det var den långa väntan i ett fullbelagt väntrum som gjorde Liam upprörd och ur fokus. Behandlaren borde planerat besöket så att inte tidsbrist uppstod. Bildstödet som Liam hade fått hem hade alldeles för många moment.

Enligt utvärderingen passar det bättre för Liam att komma till kliniken på en förmiddag när hans ADHD medicin fungerar som bäst. Viktigt att Liam inte behöver vänta samt att han får ett tydligt bildstöd med få moment hemskickat.

Detta skapar trygghet och ger honom en känsla av självkontroll.

Besök 2

Liam kommer på förmiddagen och hämtas in på utsatt tid. Behandlarens bemötande är avspänt och hen smittar med sitt lugn (affektsmitta). Tillsammans går de igenom bildstödet/dagens händelseförlopp, Liam berättar stolt att han har tittat på det många gånger hemma.   

Gemensamt kommer Liam och behandlaren överens om att kepsen behålls på men får justeras under besöket.  Med detta förhållningssätt ges en möjlighet till självkontroll och en förutsättning för att kunna samarbeta.

Kommande besök

Liam får numera alltid en tid på förmiddagen. Bildstöd och nya moment utökas i takt med Liams uthålligheten och framsteg.

Ansvarsprincipen och kontrollprincipen används.

Diagnos

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF), Autism, ADD.

Kommunikation

Fåordig och tystlåten. Tecken, Alternativ, Kompletterande Kommunikation (TAKK).

Kamrathund

Morris kommer medfölja vid varje besök.

Planerat behandling

Inskolning/lågaffektivt bemötande.

Bakgrund

Nelly har varit patient i många år på kliniken och det har fungerat behjälpligt. Nelly har nu kommit i tonåren och vill inte medverka alls rörande sin personliga hygien. Vägrar utföra munvård hemma och vill inte längre komma till kliniken.

Samtalar med mamma om den nuvarande situationen. Mamma berättar att Nelly är mycket introvert, orolig och har stora problem med både skola och kamrater.  På grund av detta har hon nu fått en kamrathund vilket har förbättrat situationen.

Beslutar i samråd med mamma att kamrathunden Morris får följa med till tandkliniken. Som belöning efter varje besök beslutas i samråd med mamma att vi väljer ut och ger en liten present.

Inskolningsplan

Nelly och Morris får komma till kliniken för ett trygghetsskapande ”hälsa på” besök där hon skall få presentera sin hund. Tätt därefter bokas ytterligare strukturerade besök med bildschema.

Besök 1

Nelly kommer förväntansfull med sin mamma för att visa upp hunden Morris.

Tillsammans börjar vi gå mot behandlingsrummet, Nelly tvekar men Morris är nyfiken och vill följa med. De tittar sig runt och Nelly sätter sig på kanten av behandlingsstolen. Detta tolkar personalen som ett tecken på att Nelly är redo på att medverka till en enklare inspektion. När stolen fälls bakåt blir Nelly rädd och ledsen. Hon vill nu inte längre vara kvar utan bara gå hem.   

Utvärdering - Hur kunde man agerat annorlunda med lågaffektivt bemötande?

Personalen skulle inte frångått planerat schema. Förtroendet bröts och det är stor risk att det pedagogiska kapitalet nu är förbrukat, det kan ta tid och vara svårt att återskapa.  Detta var ett planerat besök som skulle vara utan krav på prestation. I och med detta har personalen brustit i ansvarsprincipen.

Efter behandlarens reflektion kontaktas mamman som kompletterar med sin och Nellys upplevelse. Vad som hände och hur Nelly har reagerat efteråt. Därefter läger vi tillsammans upp en strategi inför nästa besök.

Besök 2

Nelly och Morris kommer till kliniken för ett nytt trygghetsskapande besök.  Nelly har fått ett enkelt bildstöd hemsänt som förtydligar dagens schema vilket ger en känsla av kontroll.  Besöket är att hälsa på och visa upp hunden Morris.

Vi sitter avspänt tillsammans på besöksstolarna inne i behandlingsrummet och leker med Morris.

Efter en stund pratar vi om nästa besök och gemensamt utformar vi ett nytt bildstöd där Nelly skall sitta i behandlingsstolen och spegla tänderna.

Ansvarsprincipen har använts genom att personalen tagit sitt ansvar och erbjudit ett nytt trygghetsbesök. Personalen följer schemat och detta gör att Nelly kan lita på dem, känna sig trygg och behålla sin självkontroll. Nu har man skapat förutsättningar för att besöken skall bli lyckade och även återskapat förtroendet mellan Nelly och personalen.

Besök 3

Nelly har tittat på dagens bildstöd och har tränat hemma på att spegla sina tänder.

Nelly är lite tveksam till att sätta sig i behandlingsstolen men när vi föreslår att Morris kan sitta i hennes knä går det bra. Nelly får först spegla Morris tänder och därefter koopererar Nelly till att låta sig undersökas med spegel.

Nu har vi etablerat förtroendet och då kan vi föreslå mindre justeringar (till exempel att hunden Morris får sitta i knät).

Kommande besök

Upprepas på samma sätt och små moment läggs till succesivt, uthålligheten i behandlingssituationen ökar för varje gång.

Ansvarsprincipen och kontrollprincipen används.

Tryckt version

Lågaffektivt bemötande i tandvården

Ett förhållningssätt för att kunna förebygga och hantera ett problemskapande beteende.

Författare Maria Hall, specialisttandsköterska i pedodonti och Pia Dornérus tandsköterska/utbildningskoordinator

Manusbearbetning: Inga Svensson, kommunikatör

Illustrationer:

Layout och formgivning

Tack till Märtha och Gustaf Ågrens stiftelse som genom sitt ekonomiska stöd bidragit till denna skrift

Tack till Bo Hejlskov Elvén, psykolog. Som tar upp grunderna i lågaffektivt bemötande och hur man kan hantera ett problemskapande beteende

Tack till Gunilla Klingberg, professor i pedodonti. Som tar upp vikten av Barnkonventionen – Varje patient har rätt till ett individuellt anpassat bemötande/behandling i sin tandvårdssituation

Psykolog Ross W Green myntade begreppet Korgmodellen. Vilket innebär möjligheten att välja mellan tre olika strategier.

  • A korgen – där lägger man säkerhetsfrågor eller farligt beteende. Dvs sådant som kan skada barnet. Det måste vara tillräckligt viktigt för att starta och genomlida ett utbrott.
  • B korgen – där lägger man problemlösning. Dvs problem som den vuxne och barn kan lösa tillsammans. Målet är att den vuxne lyssnar, handleder och lär ut färdigheter för att undvika att det händer igen.
  • C korgen – där lägger vi en ”time out”. Dvs att man pausar, man ger inte efter utan återkommer vid ett bättre tillfälle.

Korgmodellen

  • A Nej-korgen Du bestämmer med en gång. Du ändrar dig inte och är beredd på att det kan bli en explosion
  • B korgen Lösa, förklara och lära sig – korgen. Förklara, lyssna, argumentera, diskutera och lösa tillsammans. Tid, tillfälle och ork.
  • C korgen Låt det vara – korgen. Släpp situationen. Ta inte konflikten, ni tar den en annan dag.

Mer information om ämnet

  • NPF – Podden, en podcast med Bo Hejlskov Elvén och Ulrika Aspeflo på Utbildningsradion.
  • Fatta familjen-UR I podden och P4-programmet Fatta familjen kan du vara med och få föräldrarådgivning - när det fungerar som sämst med dom du älskar mest.
  • Föreläsning online med Bo Hejlskov Elvén
  • Explosiva barn, Ross W Greene
  • Lågaffektivt bemötande, Bo Hejlskov Elvén 
  • Aspefo om autism. Ulrika Aspeflo.

Alla explosioner föregås av en för hög kravsituation

  • Den som tar ansvar kan påverka.
  • Man måste ha kontroll över sig själv om man ska kunna samarbeta.
  • Människor som kan samarbeta gör det.

 Vi måste ha många verktyg och metoder i vår verktygslåda.

Senast uppdaterad: 2022-04-06 17:01