Diagnosbeskrivningar
Nationell databas för dokumentation av munhälsa och orofacial funktion vid sällsynta hälsotillstånd.
Det här är texten ur Munvårdsprogrammet för personer med Huntingtons sjukdom.
Vi på Mun-H-Center har tillsammans med specialistkliniken för sjukhustandvård oral medicin, Odontologen i Göteborg, under många års tid samlat kunskap och erfarenheter kring kliniskt omhändertagande av patienter med Huntingtons sjukdom. I den här skriften har vi samlat de viktigaste erfarenheterna vi gjort när det gäller bemötande och behandling av denna patientgrupp.
Huntingtons sjukdom är en fortskridande neurologisk och neuropsykiatrisk sjukdom som medför motoriska, kognitiva och psykiatriska symtom. De första sjukdomstecknen visar sig vanligtvis mellan 30 och 50 års ålder. Sjukdomen kännetecknas av balanssvårigheter och ofrivilliga ryckiga eller slingrande rörelser som blir mer uttalade med tiden. I sent skede av sjukdomen är det vanligt att rörelserna avtar och att muskelstelhet utvecklas.
Förmågan att förstå, lära in, planera och föra resonemang samt att fatta beslut försämras gradvis. Psykiatriska symtom som ångest, apati och depression förekommer. Glömska, koncentrationssvårigheter och nedsatt initiativförmåga är andra vanliga symtom. Talsörningar (dysartri) och sväljningssvårigheter (dysfagi) utvecklas gradvis och blir på sikt mycket påtagliga.
Personer med Huntingtons sjukdom behöver regelbunden och förstärkt förebyggande tandvård. Förmågan till egenvård avtar successivt. Psykiatriska symtom och kognitiva svårigheter medför dessutom ofta en nedsatt motivation till att sköta sin munhälsa. Sjukdomen kan ha ett snabbt fortskridande förlopp. Det är värdefullt att etablera kontakt så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet för att lära känna patienten och skapa trygga rutiner. Det är viktigt att ha en långsiktig terapiplan. Valet av konserverande behandling bör noga övervägas. Komplicerade konstruktioner ska kunna skötas även när patienten blir sämre i sin sjukdom.
Ofrivilliga rörelser medför ofta stora svårigheter att utföra mun- och tandvård och kräver ett speciellt omhändertagande. Även munmotoriken påverkas. Det nns en ökad risk för felsväljning och för att sätta i halsen vilket måste beaktas vid tandbehandling.
De ofrivilliga rörelserna medför ett ökat kaloribehov och många behöver därför äta ofta. Rörelserna medför även stora svårigheter att utföra munhygien. Risken för att utveckla munsjukdomar, exempelvis karies och parodontit, påverkas också av att mat ligger kvar i munhålan till följd av försämrad självrengöring. Även gastroesofageal reflux bör uppmärksammas och behandlas. Muntorrhet är vanligt och ökar bland annat risken för karies, sköra slemhinnor och sväljningssvårigheter.
På sikt behöver närstående och omvårdnadspersonal hjälpa till med att utföra munvården. För att de ska kunna göra detta på bästa sätt behöver de få praktisk handledning från tandvården och tillgång till munvårdshjälpmedel.
Vid önskemål om ytterligare vägledning när det gäller tandbehandling och munvård vid Huntingtons sjukdom eller om du har synpunkter på innehållet i munvårdsprogrammet, kontakta oss
Om skriften
Författare: Annette Carlsson, tandhygienist och Åsa Mårtensson, sjukhustandläkare, Mun-H-Center
Tryck: 2017, uppdaterad 2019
På andra språk