Två nypublicerade artiklar om bettavvikelser och orofacial funktion hos barn med talstörning
Åsa Mogren, logoped på Mun-H-Center, har tillsammans med logopederna Lotta Sjögreen (Mun-H-Center) och Anita McAllister, pedodontist Monica Barr Agholme och ortodontisterna Christina Havner (Mun-H-Center) och Anna Westerlund gjort två studier om bettavvikelser och orofacial funktion hos barn med och utan talstörning.
Artikeln “Malocclusion in children with speech sound disorders and motor speech involvement: a cross-sectional clinical study in Swedish children” är publicerad i European Archives of Paediatric Dentistry och artikeln “Children and adolescents with speech sound disorders are more likely to have orofacial dysfunction and malocclusion” är publicerad i Clinical and Experimental Dental Research.
Syftet med studierna var att undersöka förekomst, typ och allvarlighetsgrad av bettavvikelser samt att undersöka skillnader i orofacial funktion hos barn 6-17 år med och utan talstörning. Syftet var också att utforska relationer mellan orofacial funktion och bettavvikelser hos barnen med talstörning.
Bakgrund
Det är vanligt med motoriska svårigheter hos barn med utvecklingsneurologiska tillstånd som tal- och språkstörning men detta är inte alltid uppmärksammat. Nedsatt oralmotorisk förmåga är också vanligt. Munnen är involverad i många aktiviteter som är viktiga för oss, som att äta, dricka, prata, och svälja saliv. En nedsatt oralmotorisk förmåga kan också påverka bettutvecklingen negativt och försämra möjligheterna att göra rent i munnen när man ätit vilket ger ökad risk för dålig munhälsa.
Trots att det är vanligt med nedsatt orofacial funktion hos barn med talstörning bedöms inte alltid den här förmågan när barnen kommer till logopeden för utredning. Det saknas också ofta information om oralmotorisk förmåga i olika forskningsstudier om barn med talstörning och man har inte alltid använt normerade och standardiserade test.
Bettutvecklingen påverkas av både genetisk bakgrund och miljöfaktorer. Man har sett i tidigare studier att det är vanligare med bettavvikelser hos personer med sällsynta hälsotillstånd och orofacial dysfunktion. Öppen mun i vila, munandning, orala ovanor och tungprotrusion är andra tillstånd som kan påverka bettutvecklingen negativt.
Metod
Totalt innefattar studierna 105 barn, 44 barn med typisk talutveckling och 61 barn med talstörning i åldrarna 6-17 år. Barnen med talstörning var remitterade till Mun-H-Center för en oralmotorisk och talmotorisk bedömning. Alla barnen med talstörning bedömdes ha någon form av motorisk talstörning. Bettavvikelser bedömdes med IOTN-DHC avseende förekomst, typ och allvarlighetsgrad. Orofacial funktion bedömdes med NOT-S samt bedömning av bitkraft med bitkraftmätare, tuggeffektivitet med tvåfärgat tuggummi, käkstabilitet med bitblock och intra oral känsel med oral stereognosis. Resultaten från de orofaciala funktionsbedömningarna jämfördes mellan grupperna och relaterades till bettavvikelser i gruppen barn med talstörning.
Resultat
Resultaten från de två studierna visade att barnen med talstörning hade sämre resultat på alla orofaciala funktionsbedömningar jämfört med barn i samma åldrar med typisk talutveckling. Speciellt när det gällde bedömningar av käkstabilitet och sensorisk funktion. Dessutom hade barn med talstörning en högre förekomst av bettavvikelser och bettavvikelserna bedömdes också som mer grava. Barn med talstörning och orofacial dysfunktion hade större risk att utveckla bettavvikelse. Det är därför viktigt att man är uppmärksam på samexisterande orofacial funktionspåverkan i omhändertagandet av barn med talstörning och ett tvärprofessionellt arbetssätt är att föredra.
- Children and adolescents with speech sound disorders are more likely to have orofacial dysfunction and malocclusion - Läs artikel
-
Malocclusion in children with speech sound disorders and motor speech involvement: a cross-sectional clinical study in Swedish children - Läs artikel
