Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Det här är texten ur Munvårdsprogrammet för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).

Vi på Mun-H-Center och specialistkliniker inom pedodonti har under många års tid samlat kunskap och erfarenhet kring kliniskt omhändertagande av patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Flertalet barn och ungdomar med NPF behöver förstärkt förebyggande tandvård. Överkänsliga sinnen för beröring, lukt, smak, syn- och hörselintryck är vanliga likaså kognitiva svårigheter. Detta  påverkar förutsättningarna för att sköta sin munhälsa hemma och att kunna medverka till undersökningar och behandling på tandkliniken. 

När du som tandvårdspersonal träffar barn och ungdomar med NPF behöver du ha speciellt kunnande när det gäller behandling av patienter med behov av särskilt stöd. Det är viktigt att tidigt skapa trygga rutiner så att god munhälsa kan upprätthållas. Du kan vid behov använda munvårdsprogrammet för personer i alla åldrar vid utmanande situationer. 

Bakgrund

NPF beror på hur hjärnan arbetar och fungerar. Vi kan alla glömma bort en tid att passa och ha svårt att koncentrera oss någon gång ibland. Det är först när svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället som det handlar om en funktionsnedsättning.  

Personer med NPF har varierande svårigheter med: 

  • Reglering av uppmärksamhet
  • Impulskontroll och aktivitetsnivå
  • Samspelet med andra människor
  • Inlärning och minne
  • Att uttrycka sig i tal och skrift
  • Fin- och grovmotorik

Tandvård för personer med NPF

Behov av förebyggande tandvård

Barn och ungdomar med NFP bör få regelbunden och förstärkt förebyggande tandvård. Överkänslighet för beröring, koncentrationssvårigheter och kognitiva svårigheter minskar förmågan att sköta munhälsan. Oftast behövs mycket hjälp. 

Svårigheter med munvård

Det är vanligt att barn och ungdomar med NPF har svårigheter att acceptera tandvård och munvård. Därför är ett särskilt omhändertagande hos tandvården viktigt. Tandvårdspersonal måste vara insatt i diagnosen och kunna ge individuell inskolning. Att tidigt skapa trygga rutiner är bra för att upprätthålla en god munhälsa och en förtroendefull relation mellan behandlare och patient.

Riskfaktorer för munhälsan

Bland barn och ungdomar med NPF är risken högre att utveckla munsjukdomar som till exempel karies och parodontit. Det beror på flera olika faktorer. Vissa äter ofta under dygnet och kan föredra en ensidig kost. En del tycker om sötsaker som ibland också används i belöningssituationer. Många kan vara överkänsliga för kroppslig beröring och/eller känsliga i munnen vilket leder till att man kan ha lätt för att kvälja. Smak, lukt, ljus och ljud påverkar också i olika omfattning. Detta tillsammans bidrar ofta till stora svårigheter att utföra munvård. Många mediciner har muntorrhet som biverkan vilket kan vara ett annat problem som bidrar till risk för munhälsan. 

Handledning till närstående och assistenter

Närstående och assistenter behöver involveras i inskolningsprogrammet på kliniken och få praktisk handledning från tandvården. Genom detta samarbete får patienten det bästa stödet för att kunna acceptera tandborstningen i hemmet och tandvårdssituationen på kliniken.

1. Rekommenderat munvårdsprogram 

  • Förberedelser
  • Kalleserutiner
  • Anpassa tandvårdsmiljön
  • Bemötande och individuell anpassning
  • Behandlingsflöde
  • Hjälpmedel
  • Perception/sensoriska upplevelser
  • Råd till behandlare

2. Frågeformulär

3. Bildkommunikation

4. Lågaffektivt bemötande

5. Hjälpmedel

6. Sensomotorisk stimulans med Z-vibrator

7. Avslappnande ansiktsmassage

Rekommenderat munvårdsprogram

Tänk på att behandlingen ska alltid anpassas efter patientens förutsättningar.

Förberedelser

Förbered det individuella inskolningsprogrammet genom ett samtal med de som kommer medverka. Det bästa är att ha ett personligt möte på kliniken utan patienten. Ibland kan det vara svårt att träffas personligen, då går det lika bra med ett telefonsamtal. Det viktigaste är att du och den som följer med kan delge varandra viktig information. Tillsammans fyller ni i frågeformuläret (se avsnitt 2. Frågeformulär) och utifrån svaren lägger ni upp inskolningsprogrammet. Ni sätter upp mål och tidsperspektiv, utformar lämpligt bildstöd, bestämmer belöning och hur beröm ska ske. Gör en grundlig anamnes och beskriv målsättningen med inskolningen.

Kalleserutiner

  • Anpassa besökstiden till patientens rutiner/dygnsrytm.
  • Avsätt en längre tid för första besöket.
  • Använd kallelse med bildstöd, se avsnitt 3. Bildkommunikation.
  • Anpassa tandvårdsmiljön
  • Vid behov anpassa väntrummet efter patienten. Finns det dagar där det är färre bokningar kan det vara en bra dag. Vilrummet kan också fungerar som väntrum för att skapa en lugnare miljö.
  • Miljön i behandlingsrummet är viktig. Försök att ha en så avskalad miljö som möjligt.
  • Planera behandlingen så allt finns på plats så att du slipper onödiga avbrott.
  • Var observant på att patienten kan ha avvikande sinnesupplevelser (smak, ljus, lukt, ljud och känsel).
  • Undvik onödigt prat, var tydlig och konkret.
  • Informera annan tandvårdspersonal att inte störa.

Bemötande och individuell anpassining

  • Invänta patienten, många behöver känna in en ny miljö.
  • Anpassa kraven.
  • Tala kortfattat och konkret.
  • Förstärk det som fungerar.
  • Avbryt/pausa i tid så att patientens upplevelse alltid blir positiv.
  • Ta hjälp av närstående/assistent, de känner patientens gränser bäst.
  • Använd lågaffektivt bemötande – backa, vänta, återkom.
  • Använd vid behov alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), till exempel tecken, bilder eller andra kommunikations- hjälpmedel, se avsnitt 3. Bildkommunikation.
  • Beröm patienten ofta och mycket.

Behandlingsflöde

  • Hämta in patienten i tid.
  • Följ individuell plan och bildstöd.
  • Ha korta träningspass.
  • Repetera träningspassen flera gånger så att patienten lär sig upplägget.
  • Pausa vid behov.
  • Avsluta besöket konkret, till exempel med en individuell belöning.
  • Hemläxa: Skicka med material och bildstöd till de moment som ska övas på till nästa besök.

Hjälpmedel

  • Okrossbar spegel
  • Bitstöd
  • Munvinkelhållare
  • Z-vibrator, se avsnitt 6. Sensomotorisk stimulans med Z-vibrator
  • Dubbeltandborste, solotandborste, eltandborste och extra mjuk tandborste
  • Muntork
  • Produkter utan smak/mild smak
  • Omslutande kudde, se avsnitt 5. Hjälpmedel

Perception/sensoriska upplevelser

Många personer med NPF tolkar sinnesupplevelserna på ett annorlunda sätt och kan reagera starkt/svagt på smak, lukt, ljud, ljus och känselintryck.

Tips som kan underlätta:

  • Tandkräm utan smak/fluorlack med mild smak
  • Undvik starka dofter
  • Undvik plötsliga ljud
  • Dämpad belysning/erbjud solglasögon
  • Tänk på att smärttröskeln kan upplevas ojämn, både under- och överkänslighet.
  • Vid känslighet för kroppslig beröring kan omslutande kudde underlätta, se avsnitt 5. Hjälpmedel.
  • Avslappnande ansiktsmassage – målet är att vänja patienten vid beröring, se avsnitt 7. Avslappnande ansiktsmassage.
  • Intraoral desensibilisering – Z-vibrator, målet är att vänja patienten vid beröring i munhålan, se avsnitt 6. Sensomotorisk stimulans med Z-vibrator.
  • Tidshjälpmedel – strukturera tiden genom att räkna eller använda timstock, timer eller timglas.
  • Distraktion – det kan fungera distraherande att ha en taktil leksak i handen; att få lyssna på sin favoritmusik; att behandlaren sjunger eller att använda surfplatta/mobil.

Råd till behandlare

Bli ett team med den som följer med patienten till kliniken. Tillsammans hjälper ni patienten att klara inskolningsprogrammet på bästa sätt.

  • Viktigt att skapa god kontakt med närstående/assistenter.
  • Ta hjälp av närstående/assistent inför, under och efter behandlingen då det är de som känner patienten bäst.
  • Ibland kan det vara bra att byta behandlare eller den som följer med patienten för att komma vidare.
  • Behandlaren bör vara kompetent och dedikerad för uppgiften.
  • Var lugn, strukturerad och kreativ i ditt tankesätt.
  • Dokumentera löpande, gärna filma, för återkoppling.
  • Viktigt med återkoppling mellan yrkeskategorierna.
  • Avsätt tid för förberedelse och efterarbete. 
  • Patientens intuition läser av om behandlaren är otrygg.
  • Undvik att tala om patientens behandling, tidsbokning mm när patienten är med. Gör detta om möjligt via telefon.
  • Var lyhörd för familjens hela livssituation. Motivera dem och ge feedback på deras insatser.
  • Ge praktiska råd om munvård och munvårdshjälpmedel som kan underlätta i hemmet.
  • Ett individuellt utformat bildstöd och tidshjälpmedel kan användas för att komma ihåg munvårdsrutinerna, se avsnitt 3. Bildkommunikation.
  • Kliniken måste ge resurser för inskolning.
  • Patientens namn: 
  • Patientens personnummer: 
  • Diagnos/funktionsnedsättning: 
  • Tar patienten några mediciner och i så fall vilka? 
  • Är patienten känslig för ljud eller ljus?
  • Är patienten känslig för beröring?
  • Är patienten känslig för smak eller doft?
  • Vilka kostvanor har patienten?

 

För att på bästa sätt lägga upp inskolningsprogrammet är det bra att känna till patientens livssituation. 

  • Närstående
  • Daglig verksamhet/aktiviteter/intressen: 
  • Fixering/fobier: 

 

  • Hur kommunicerar patienten? (gester/tal/tecken/bildstöd) 
  • Hur ska vi utforma den visuella kommunikationen? (foto/symboler/smartphone/surfplatta)
  • Har patienten tidigare erfarenheter i tandvården/sjukvården?
  • Hur går det med tandborstningen?
  • Har patienten fått premedicinering eller behandlats under narkos någon gång? 
  • Hur kan vi förbereda behandlingen på bästa sätt? 
  • Hur kan vi ge beröm/belöning? 
  • Hur kan vi göra avslutningen konkret?
  • Något annat ni vill berätta/förklara? 

 

Ett individuellt bildstöd förbereder patienten på behandlingsgången och gör träningspassen visuella och konkreta. 

  • Bildstödet ska ha en tydlig struktur för att skapa trygghet och förtroende. 
  • Håll dig alltid till behandlingsplanen.
  • Tänk på att oförberedda händelser är ofta svåra att hantera. Arbeta därför alltid förutsägbart.
  • Låt patienten var så delaktig som möjligt i sin inskolning. Ge redskap för att uttrycka sig, t ex med en skattningsskala. 

Exempel på skattningsskala

Gör patienten delaktig och ge förutsättningar att beskriva sin upplevelse av besöket. Använd till exempel bilder där patienten kan peka på olika alternativ.

 

Exempel på bildkallelse

På bildstod.se kan du skapa dina egna bildkallelser. Här nedan kan du se ett exempel på hur en bildkallelse kan se ut. Tänk på att använda kort och enkelt text.

Bild t.v.

Bild på kliniken och väntrummet. 

Text
Patientens namn, datum, dag, tid och  klinikadress.

Bild t.v.
Symbolbild för parkering.

Text
Beskriv hur parkeringsmöjligheterna.

Bild t.v.
Skärmklipp av klinikens webbplats.

Text
Ange klinikens webbadress där patienten kan få mer information, t. ex. vägbeskrivning. 

Bild t.v.
Symbolbild för "tid".

Text
Avsatt tid för besöket. 

 

Bild t.v.
Foto alt. symbolbild på behandlare. 

Text
Namnge behandlaren.

 

Bild t.v.
Moment 1.

Text
Skriv t. ex.: Sitt i behandlingsstolen, tänd lampan.

 

Bild t.v.
Moment 2.

Text
Skriv t. ex.: Spegla tänderna.


Bild t.v.
Moment 3.

Text
Skriv t. ex.: Putsa tänderna.

Bild t.v.
Moment 4.

Text
Skriv t. ex.: Fluorlacka tänderna.

Bild t.v.
Moment 5.

Text
Skriv t. ex.: Belöning.

Bild t.v.
Symbolbild som visar ett samtal med varandra via telefon.

Text
Informera om hur patienten tar kontakt med kliniken vid t. ex. återbud eller ombokning.

 

Skapa din egen bildkallelse på bildstod.se

Den lågaffektiva pedagogiken handlar om hur behandlaren kan skapa en pedagogisk miljö präglad av lugn. När ett barn har svårt att göra sig förstått eller att uttrycka sig kan frustration uppstå. Då kan du ta hjälp av strategier för lågaffektivt bemötande. 

Lågaffektivt bemötande gör att barnet känner sig sett och lyckat och utvecklar självkänsla. Det är framförallt bra för barn med NPF och utåtagerande barn.

Strategier för lågaffektivt bemötande

  • Prata lugnt
  • Tänk på vad du förmedlar med ditt kroppsspråk
  • Hota inte med straff och konsekvenser
  • Backa, vänta och återkom
  • Sänk inte kraven – anpassa dem 

Tumlekuddar

Omgärdaren läggs runt patientens nacke, skuldror och armar och kopplas samman över magen. Detta ger begränsningskontroll och stabilitet. Komplettera gärna med nackkudden Ostbåge som stöd under huvud och nacke.

Visuella hjälpmedel

Timstock, timglas eller tidshanteringsappar underlättar förståelsen för hur länge något ska pågå.

Taktila hjälpmedel / stimulans

Tangel, Piggboll eller Fidget spinner är exempel på saker som kan hjälpa patienten att distraheras i behandlingssituationen. 

Fidget – ökar fokus och lugn

Tangel - fokusering och koncentration

Piggboll - massage och avslappning 

Skal/skydd för surfplatta

Ger bra grepp för patienten samtidigt som det skyddar surfplattan om den åker i golvet. 

Sensorisk kudde med tyngd

Kudden kan ersätta känslan av en vuxens hand som ligger tryggt på barnets bröstkorg. 

Målet är att genom använding av Z-vibratorn vänja patienten vid beröring i munhålan för att på sikt kunna undersöka och borsta tänderna. 

  • Sätt på vibrationerna och låt patienten känna hur det känns på sin hand
  • Därefter får patienten känna Z-vibratorn kring munnen.
  • Fortsätt med att låta patienten känna Z-vibratorn på sina läppar och jobba vidare successivt in i munnen.
  • Det viktigaste är inledningsvis inte hur patienten sitter utan att patienten accepterar Z-vibratorn i och kring munnen.
  • Om möjligt använd handflatan på din icke-dominanta hand för att ge käkstöd under hela aktiviteten (se bild). Om patienten är extra känsligt för fysisk beröring använd gärna en kudde som stöd. 
  • Tänk på att jobba i korta pass med flera pauser. Det är viktigt att det blir en positiv upplevelse, inget tvång.

Tinningmuskeln

  • Massera med fingrarna i cirkelrörelser på tinningarna. 
  • Håll ett fast tryck mot tinningen en stund. 
  • Fortsätt därefter med att tänja muskeln snett nedåt/framåt i en långsam glidrörelse några gånger.

Käkmuskeln

  • Massera med små cirkelrörelser på käkmuskeln från kindbenet ner mot underkäken. 
  • Tryck med händerna på muskeln en stund. 
  • Tänj sedan ut muskeln i en glidrörelse ner mot underkäken. Upprepa tänjningen sakta några gånger.

Under hakan

  • Massera med fingertopparna under hakan för att mjuka upp musklerna. 

Tryckt version

Om skriften

  • Författare: Maria Hall och Pia Dornérus, tandsköterskor på Mun-H-Center

  • Layout, illustrationer och foto: Inga Svensson, kommunikatör, Mun-H-Center. Illustrationer under Bildkommunikation: KomHIT. Illustrationer under Sensomotorisk stimulans med Z-vibrator: Anders Nyberg
  • Tryck: 2019

På andra språk

  • Engelska - Ändra språk längst upp i menyn för att komma till den engelska sidan

Diagnosbeskrivningar

Nationell databas för dokumentation av munhälsa och orofacial funktion vid sällsynta hälsotillstånd.

Senast uppdaterad: 2019-03-18 13:42